Delaktighetsmodellen – en väg mot Empowerment

Delaktighetsmodellen (DMO) är ett arbetssätt som underlättar en jämlik dialog mellan brukare och personal. Avsikten är att stärka brukarens engagemang och inflytande. DMO:s idé är att stödja, träna och stimulera brukarens intresse för att uttrycka och föra fram sina behov och önskemål. Det är en väg mot egenmakt och ett meningsfullt liv.

delaktighetsmodellen FoU Skåne Delaktighetsmodellen En väg mot empowerment FoU Skåne Delaktighetsmodellen broshyr AFHAtt finna ett fungerande samspel som stödjer brukarens självbestämmande är en utmaning för det professionella arbetet. Brukarnas delaktighet och inflytande samt ett ömsesidigt respektfullt bemötande måste vara vägledande i samarbetet. En slinga går till på fölande vis: Ett särskilt utbildat vägledarpar får ett uppdrag att utföra en slinga. De träffar sedan chef, personal och brukare separat för att informera om modellen och hur slingan går till. Därefter hålls den första träffen med brukare där man kommer fram till stafettfrågan/frågorna som skall dominera slingan. Dessa frågor tas sedan med till träffen med personalen som får diskutera frågorna samt komma med motfrågor men inga praktiska åtgärder får tas under slingan, så även om det är en enkel fråga att lösa så får den inte lösas av den ena sidan. Efter personalträffen träffar vägledarna brukarna igen för en snabb uppfräschning samt för att diskutera eventuella frågor från personalen. Tätt inpå den träffen samlar man alla deltagare i slingan till den gemensamma träffen. Under den gemensamma träffen guidar vägledarna gruppen genom samtalet, samtalet sker på lika villkor där båda parter har lika mycket makt samt skyldighet. Man har kört slingor i Skåne sedan 2009, det finns rapporter som beskriver såväl slingornas historia, nuläget samt utvärdering av det arbetet som utförts. Göteborgs stad har i dagsläget två utbildare i delaktighetsmodellen som har rätt att utbilda vägledare, Askim-Frölunda-Högsbo är först ut att utbilda två vägledarpar. De vägledare som GR utbildat under hösten kommer att plockas upp i det nätverk av vägledare som har sin bas i AFH. Det långsiktiga målet är att även utbilda brukarvägledare.

Erfarenheter:

Delaktighetsmodellen är ett sätt att verkligen få känna efter hur mycket plats personal tar kontra brukare, vi pratar ofta om det och kan inbilla oss att vi är medvetna. Men slingorna har ofta haft effekten att även de av oss som anser oss vara upplysta och medvetna har fått riktiga tankeställare. Genom att personal får känna känslan av att man behöver hålla sig tillbaka och vilken ansträngning det kan vara blir man medveten om vilken effekt våra snabba processer i själva verket får. Att brukaren får vara med och välja färg på väggarna är inte tillräcklig delaktighet, att få ta del av hela processen från idé om målning till dess att det är färdigmålat är delaktighet. För brukarna kan det ofta vara första gångem man får ställa sig bakom ett ”vi”, i vårt arbete kring att säkerställa att alla lagar följs och dokumentation sköts så hamnar vi ofta i situationer där vi kräver av brukarna att de ska svara på vad de vill, önskar och tänker som individer. Vi har genomförandeplaner, ESL och andra jättebra metoder för att säkerställa att individens rätt är skyddad, men hur lätt är det att alltid sitta och säga att jag tycker, jag vill, jag känner? I samhället i stort använder vi andra oss ofta av ordet ”vi” för att uttrycka obekväma åsikter, ”vi gillar inte chefen”, ”vi vill byta arbetssätt”. Genom Delaktighetsmodellen fokuserar man mindra på individen och mer på gruppen. Slingorna präglas avv en slags tystnadsplikt och brukarna har då möjlighet att precis som alla deltagare i samhället gömma sig bakom ett ”vi”.